Asvedin fjorton

Jag saknar att ha någon vuxen att kunna förlita sig på, att kunna prata med på riktigt. Om djupa saker, livets stora frågor. Jag saknar ungdomsgårdarna med Chrill. Det var tider det!

Eftersom att jag har ganska lite att göra nu för tiden så har jag nog börjat få en släng av gåsjukan. Hoppas att den fortsätter.

Över och ut

Asvedin tretton

Hej hopp!

Jag sitter i detta nu hos Matilda och umgås med henne, vilket är trevligt. Vi sitter och tittar på glasögon, och ojojoj vilka otroligt... speciella modeller de använder i glasögontidningarna. Idag har vi haft prov hela förmiddagen, med ett 35 minuter långt avbrott för supergott fika, för att sedan på eftermiddagen ha rast och sedan titta på Shakespears Hamlet och fika semlor. Dock äter jag inte sötsaker som semlor, kakor etc, så för mig blev det endast en kopp te.

Imorgon åker vi direkt från morgonen med bussen, upp till Järpen för att skriva den andra delen av provet. Det ska ske på datorer men skolans datorer kan inte ha programmet som behövs, och det är orsaken till att vi åker till kommunhuset och genomför det där. Vi kommer hem till en sen lunch, och har därför antagligen bara engelska, vilket är sista lektionen. Jag hoppas, hoppas, hoppas att vår engelskalärare låter oss skippa lektionen, för att vi ska kunna sluta tidigt. I så fall går jag hem direkt efter att vi kommer från Järpen, vid kanske halv ett/ett.

Över och ut

Asvedin tolv

Jag vill så gärna bo på ett ställe med djupa, svarta tjärnar som de i Emil i Lönneberga. Med en gård omsluten av djup, mörkt, mörkt grön skog, men också med kuperade jätteängar med stora kullar och högt grönt gräs blandat med en mängd olika sorters blommor. Gräset, som man sedan manuellt skördar med lie. Gräset som man låter torka på hässjor. Ängarna, som skiljs åt av gärdsgårdar, som man under midsommarnatten klättrar över samtidigt som man letar sju olika sorters blommor. Otroligt vackra, ljusa, ljumma Junikvällar med kvällsdopp och så småningom sagolika solnedgångar. Ett torp med ljusgrått trägolv och enkla ljusgråa bord m. tillhörande stolar. Trasmattor på golven, stora fönster med ljusa gardiner som vid öppnande av fönstren, livligt fladdrar i vinden. En brygga vid den lilla sjön, samt en eka att ro ut i på kvällskvisten. Se hur fisken vakar, på jakt efter flugor och andra flygfän. Sängarna i form av sådana lådor som man hade förr i tiden. Tänk att kunna vakna upp på morgonen, gå ut innan solen ej hunnit torka upp gräsets morgondagg, känna hur luften är fuktig och känna doften av nattens regn, bara vandra där barfota. Se hur fjärilarna flyger runt omkring. En höskulle full av hö, som man sover i, under en mysig hästfilt.
Den absoluta friheten måste vara att kunna strosa fram längs en gammal smal skogsväg, behöva öppna stora grindar för att kunna passera, höra hur små fåglar piper efter mat i det tidiga morgondiset. Att känna att man bara behöver vara, ingen planering, ingen stress utan bara total frid. Ljuvligt, helt fantastiskt underbart!