Asvedin elva

Hej och hå!

Skoldagarna har gått på ett kick, och jag har bl.a klarat av ännu en del av det nationella provet i svenska. Igår på mitt utvecklingssamtal fick jag veta resultatet - ojojoj! Maxpoäng på läsförståelsen OCH uppsatsen, så jag är otroligt nöjd. Dock har jag fortfarande IG i ryska, vilket är mindre bra. Skämt åsido, det såg riktigt bra ut, och det som jag kanske är mest nöjd med är idrott, där min lärare beskrev mig som en av de få solstrålarna som finns.

Jag tittar ut genom fönstret och tänker på den kommande veckan. Den vecka som så många länge har gått och väntat på är nu här - sportlovsveckan! Den vecka som ska inleda det mycket hårda arbetet till att nå målet med skidsäsongen. Det som är varje skidåkares årliga dröm, och som man absolut inte får fuska sig till. Jag gissar på att ni har listat ut svaret nu... Självklart är det gogglebrännan jag talar om! Förra året lyckades jag bäst av alla i min umgängeskrets, frågan är bara hur det går i år. Det återstår att se!

Jag funderar fram och tillbaka på om jag ska åka ner till Hedemora och min farbror samt hans fru, på lovet. Jag ska försöka ta en dag i taget och känna efter om ett par dagar. Vädret bådar åtminstone gott, och då förra året var ett superår vad gäller vinterlovens väder, så hoppas jag på en favorit i repris!

Imorgon, lördag, har vi Åre Cup-tävling i Högis, och som vanligt så har vi lite folk. Dock är vi otroligt lojala, så alla kommer förhoppningsvis att hjälpa till, fram till dess att allting som ska plockas bort är borttaget. Jag hoppas verkligen att någon mer än jag kommer att ställa upp i min klass, vilket det inte var förra helgen i Almåsa. Det är konstigt det där, och jag tror att jag har tagit upp det förut. Att man aldrig blir nöjd! Jag har det så otroligt, fantastiskt, underbart bra! Ändå klagar jag, och det oroar mig. Att jag kom in på det beror på att jag när jag var liten, ville att så få som möjligt skulle ställa upp i min klass på tävlingarna, "för att jag skulle få en medalj". Nu har jag fått som jag ville, jippie! ... Eller inte. Jaja, jag är otroligt tacksam för att ens över huvud taget få vara med och tävla. Med så otroligt fina möjligheter till bra backar samt bra utrustning, så nära så borde det vara fler än en aktiv tävlingsåkare inom den alpina sektionen. Jag funderar seriöst på att starta ett slags skidlek för att få upp ögonen på barnen, och visa hur roligt det kan vara med skidor. Jag ska planera mer, men förhoppningsvis ska det fungera, med uppbackning från lilla klubben, samt vänner.

Förresten så har jag nytt rekord i att bada tidigt på året, eftersom jag igår bestämde mig för ett dopp i Storsjön. Jag kanske bör tillägga att jag hade ett bälte runt midjan, som satt i ett rep, och som i sin tur ledde till en farbror. Det var fantastiskt roligt, och någonting som alla borde få chansen att prova på, dels för att det var just så roligt, dels för att chansen att överleva vid ett ifall ökar med 150 %. Jag hade väntat mig en chock efter att jag hade plumsat i, men icke - det var inte alls så kallt som jag trodde att det skulle vara! Att jag var först av eleverna att göra det, är jag också ganska nöjd över.

Nu är det dags att röra på mig och dra vidare igen ut till det helt underbara vädret. Utan moln på den klarblåa himlen, vindstilla och endast ett par grader under nollstrecket kan det knappt bli bättre!