6 maj 2009
Asvedin sexton
Plugg, plugg, plugg
Imorgon har jag SO-prov som handlar om Kalla Kriget, samt Sverige efter 1945. Ojojoj, jag förstår inte mycket, men jag hoppas verkligen på MVG.
Jag har funderat, och kommit fram till att jag borde höja mina betyg. Jag har beräknat att jag kommer att gå ut med ca 290 poäng... Jag har sökt om gymnasielinje, från Naturvetenskap (NV) i Järpen till NV-internationell i Östersund, d.v.s. NV på engelska.
Eftersom jag bor i en kommun som satsar en hel del pengar på turism och låter skolorna falla lite i skymundan, så får jag inte något inackorderingstillägg om jag går en linje som redan finns i Järpen, någon annanstans. NV-I finns inte i Järpen, men ändå får jag inget tillägg, för att det inte är någon nationell inriktning utan en profil på skolan. Som skriven i Åre kommun blir jag inte intagen på samma villkor som alla andra, utan när alla som har sökt i första hand har tagits in så tas andrahandssökarna in.
Slutsats: Jag måste välja väg i livet efter pengatillgång, utan stöd från min hemkommun. Jag har inte heller samma chans att komma in på den linjen som jag vill gå, p.g.a. var jag bor.
Ursäkta mig för hur jag skriver, men jag blir helt matt, det är så galet. Jag ska nog på något sätt göra min röst hörd till kommunen och åtminstone berätta min åsikt. Även om jag inte får min önskan om bidrag igenom, så kanske det ökar chanserna för någon annan att lyckas.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Idag fick vi våra klasströjor, de blev bättre än vad jag väntade mig! Om 14 dagar åker vår klass till Göteborg på klassresa - jag längtar som en tok! Att vi dessutom har 1800 kr var i fickpengar gör verkligen inte saken sämre!
Över och ut
Imorgon har jag SO-prov som handlar om Kalla Kriget, samt Sverige efter 1945. Ojojoj, jag förstår inte mycket, men jag hoppas verkligen på MVG.
Jag har funderat, och kommit fram till att jag borde höja mina betyg. Jag har beräknat att jag kommer att gå ut med ca 290 poäng... Jag har sökt om gymnasielinje, från Naturvetenskap (NV) i Järpen till NV-internationell i Östersund, d.v.s. NV på engelska.
Eftersom jag bor i en kommun som satsar en hel del pengar på turism och låter skolorna falla lite i skymundan, så får jag inte något inackorderingstillägg om jag går en linje som redan finns i Järpen, någon annanstans. NV-I finns inte i Järpen, men ändå får jag inget tillägg, för att det inte är någon nationell inriktning utan en profil på skolan. Som skriven i Åre kommun blir jag inte intagen på samma villkor som alla andra, utan när alla som har sökt i första hand har tagits in så tas andrahandssökarna in.
Slutsats: Jag måste välja väg i livet efter pengatillgång, utan stöd från min hemkommun. Jag har inte heller samma chans att komma in på den linjen som jag vill gå, p.g.a. var jag bor.
Ursäkta mig för hur jag skriver, men jag blir helt matt, det är så galet. Jag ska nog på något sätt göra min röst hörd till kommunen och åtminstone berätta min åsikt. Även om jag inte får min önskan om bidrag igenom, så kanske det ökar chanserna för någon annan att lyckas.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Idag fick vi våra klasströjor, de blev bättre än vad jag väntade mig! Om 14 dagar åker vår klass till Göteborg på klassresa - jag längtar som en tok! Att vi dessutom har 1800 kr var i fickpengar gör verkligen inte saken sämre!
Över och ut
29 apr. 2009
Asvedin femton
Sportlov, påsklov, slut på skidsäsongen, ja just det... EmmA har kommit hem, oj vad det har gått snabbt nu vill jag lova! Det har hänt så himla mycket att det är omöjligt att skriva upp allting här, men några viktiga punkter:
Jag börjar med att berätta att den här skidsäsongen har jag utvecklats som skidåkare, men inte minst som individ.
- Guldhjälmen (En relativt stor störtloppstävling i Duved) var jag så nervös innan, snudd på rädd, men EmmA fanns som vanligt där och stöttade mig, dock endast på sms, eftersom hon var i Asien då. Jag bestämde mig helt enkelt för att bara köra på, eftersom att skaderisken faktiskt minskar om man jämför med att fega sig nerför banan. Det var så himla roligt! Jag är helt seriös när jag berättar om glädjetårar i målet.
- Åre Cup-finalen ägde rum i Duved, men en annan backe än Guldhjälmen. Här var jag inte en smula rädd, så himla härligt att bara våga köra! Jag vann, hela cupen faktiskt, för tredje året i följd, just det... ;-)
- Hovdestörten var på väg att bli den snabbaste någonsin, tack vare att det frös på under natten. Innan jag fick veta det så var jag inte längre rädd, tack vare ovanstående punkter. Dock blev jag nu lite nervös... (De trodde att man skulle kunna nå upp i hastigheter som 100+) För att ha chansen att få ett tidigt startnummer, närmare bestämt nr 12, så vaknade jag redan klockan sju på tävlingsdagen för att vandra till backen och köa. På starten och innan, laddade jag som en tok, framför allt mentalt, och ni ska veta att i familjetävlingen Hovdestörten ligger en hel del prestige! Jag hade tittat ut exakt vilken linje jag skulle åka, spanat in eventuella slag, etc. Jag startade och allting gick bra, fram till Pettersson-svackan, vilken är en kompression mitt i backen. De som befann sig uppe på start måste alla ha dragit efter andan, de såg nämligen bara något som flög och ett nät som drogs sönder. Enligt spåren från mina skidor så lättade jag ungefär 10 m och sedan skar båda skidorna samtidigt, och i en fart av 70-80 km/h får skidorna ett bra påskjut när de skär. Nätet gick helt sönder, det använde jag skidorna till. Två käppar gick av, och enligt mitt blåmärke använde jag låret till att klyva en av dem. ;-)
- Våren har kommit, och älskar jag det? Självklart!
Jag är nu i behov av ett (helst flera) par tygskor, ett par svarta leggings, samt en longboard. För alla som undrar så har jag inte bestämt vad min longboard ska heta, men något ännu finare än Matildas som heter Gösta Getmese!
Ikväll är det i alla fall majbrasa i Kläppe som gäller, samt övernattning hos Matilda. Nu är det dags för stekarstund, vilket jag utför dagligen! Just denna gång... på Matildas garagetak!
Roger över, roger ut!
Jag börjar med att berätta att den här skidsäsongen har jag utvecklats som skidåkare, men inte minst som individ.
- Guldhjälmen (En relativt stor störtloppstävling i Duved) var jag så nervös innan, snudd på rädd, men EmmA fanns som vanligt där och stöttade mig, dock endast på sms, eftersom hon var i Asien då. Jag bestämde mig helt enkelt för att bara köra på, eftersom att skaderisken faktiskt minskar om man jämför med att fega sig nerför banan. Det var så himla roligt! Jag är helt seriös när jag berättar om glädjetårar i målet.
- Åre Cup-finalen ägde rum i Duved, men en annan backe än Guldhjälmen. Här var jag inte en smula rädd, så himla härligt att bara våga köra! Jag vann, hela cupen faktiskt, för tredje året i följd, just det... ;-)
- Hovdestörten var på väg att bli den snabbaste någonsin, tack vare att det frös på under natten. Innan jag fick veta det så var jag inte längre rädd, tack vare ovanstående punkter. Dock blev jag nu lite nervös... (De trodde att man skulle kunna nå upp i hastigheter som 100+) För att ha chansen att få ett tidigt startnummer, närmare bestämt nr 12, så vaknade jag redan klockan sju på tävlingsdagen för att vandra till backen och köa. På starten och innan, laddade jag som en tok, framför allt mentalt, och ni ska veta att i familjetävlingen Hovdestörten ligger en hel del prestige! Jag hade tittat ut exakt vilken linje jag skulle åka, spanat in eventuella slag, etc. Jag startade och allting gick bra, fram till Pettersson-svackan, vilken är en kompression mitt i backen. De som befann sig uppe på start måste alla ha dragit efter andan, de såg nämligen bara något som flög och ett nät som drogs sönder. Enligt spåren från mina skidor så lättade jag ungefär 10 m och sedan skar båda skidorna samtidigt, och i en fart av 70-80 km/h får skidorna ett bra påskjut när de skär. Nätet gick helt sönder, det använde jag skidorna till. Två käppar gick av, och enligt mitt blåmärke använde jag låret till att klyva en av dem. ;-)
- Våren har kommit, och älskar jag det? Självklart!
Jag är nu i behov av ett (helst flera) par tygskor, ett par svarta leggings, samt en longboard. För alla som undrar så har jag inte bestämt vad min longboard ska heta, men något ännu finare än Matildas som heter Gösta Getmese!
Ikväll är det i alla fall majbrasa i Kläppe som gäller, samt övernattning hos Matilda. Nu är det dags för stekarstund, vilket jag utför dagligen! Just denna gång... på Matildas garagetak!
Roger över, roger ut!
23 mars 2009
Asvedin fjorton
Jag saknar att ha någon vuxen att kunna förlita sig på, att kunna prata med på riktigt. Om djupa saker, livets stora frågor. Jag saknar ungdomsgårdarna med Chrill. Det var tider det!
Eftersom att jag har ganska lite att göra nu för tiden så har jag nog börjat få en släng av gåsjukan. Hoppas att den fortsätter.
Eftersom att jag har ganska lite att göra nu för tiden så har jag nog börjat få en släng av gåsjukan. Hoppas att den fortsätter.
Över och ut
18 mars 2009
Asvedin tretton
Hej hopp!
Jag sitter i detta nu hos Matilda och umgås med henne, vilket är trevligt. Vi sitter och tittar på glasögon, och ojojoj vilka otroligt... speciella modeller de använder i glasögontidningarna. Idag har vi haft prov hela förmiddagen, med ett 35 minuter långt avbrott för supergott fika, för att sedan på eftermiddagen ha rast och sedan titta på Shakespears Hamlet och fika semlor. Dock äter jag inte sötsaker som semlor, kakor etc, så för mig blev det endast en kopp te.
Imorgon åker vi direkt från morgonen med bussen, upp till Järpen för att skriva den andra delen av provet. Det ska ske på datorer men skolans datorer kan inte ha programmet som behövs, och det är orsaken till att vi åker till kommunhuset och genomför det där. Vi kommer hem till en sen lunch, och har därför antagligen bara engelska, vilket är sista lektionen. Jag hoppas, hoppas, hoppas att vår engelskalärare låter oss skippa lektionen, för att vi ska kunna sluta tidigt. I så fall går jag hem direkt efter att vi kommer från Järpen, vid kanske halv ett/ett.
Över och ut
17 mars 2009
Asvedin tolv
Jag vill så gärna bo på ett ställe med djupa, svarta tjärnar som de i Emil i Lönneberga. Med en gård omsluten av djup, mörkt, mörkt grön skog, men också med kuperade jätteängar med stora kullar och högt grönt gräs blandat med en mängd olika sorters blommor. Gräset, som man sedan manuellt skördar med lie. Gräset som man låter torka på hässjor. Ängarna, som skiljs åt av gärdsgårdar, som man under midsommarnatten klättrar över samtidigt som man letar sju olika sorters blommor. Otroligt vackra, ljusa, ljumma Junikvällar med kvällsdopp och så småningom sagolika solnedgångar. Ett torp med ljusgrått trägolv och enkla ljusgråa bord m. tillhörande stolar. Trasmattor på golven, stora fönster med ljusa gardiner som vid öppnande av fönstren, livligt fladdrar i vinden. En brygga vid den lilla sjön, samt en eka att ro ut i på kvällskvisten. Se hur fisken vakar, på jakt efter flugor och andra flygfän. Sängarna i form av sådana lådor som man hade förr i tiden. Tänk att kunna vakna upp på morgonen, gå ut innan solen ej hunnit torka upp gräsets morgondagg, känna hur luften är fuktig och känna doften av nattens regn, bara vandra där barfota. Se hur fjärilarna flyger runt omkring. En höskulle full av hö, som man sover i, under en mysig hästfilt.
Den absoluta friheten måste vara att kunna strosa fram längs en gammal smal skogsväg, behöva öppna stora grindar för att kunna passera, höra hur små fåglar piper efter mat i det tidiga morgondiset. Att känna att man bara behöver vara, ingen planering, ingen stress utan bara total frid. Ljuvligt, helt fantastiskt underbart!
Den absoluta friheten måste vara att kunna strosa fram längs en gammal smal skogsväg, behöva öppna stora grindar för att kunna passera, höra hur små fåglar piper efter mat i det tidiga morgondiset. Att känna att man bara behöver vara, ingen planering, ingen stress utan bara total frid. Ljuvligt, helt fantastiskt underbart!
27 feb. 2009
Asvedin elva
Hej och hå!
Skoldagarna har gått på ett kick, och jag har bl.a klarat av ännu en del av det nationella provet i svenska. Igår på mitt utvecklingssamtal fick jag veta resultatet - ojojoj! Maxpoäng på läsförståelsen OCH uppsatsen, så jag är otroligt nöjd. Dock har jag fortfarande IG i ryska, vilket är mindre bra. Skämt åsido, det såg riktigt bra ut, och det som jag kanske är mest nöjd med är idrott, där min lärare beskrev mig som en av de få solstrålarna som finns.
Jag tittar ut genom fönstret och tänker på den kommande veckan. Den vecka som så många länge har gått och väntat på är nu här - sportlovsveckan! Den vecka som ska inleda det mycket hårda arbetet till att nå målet med skidsäsongen. Det som är varje skidåkares årliga dröm, och som man absolut inte får fuska sig till. Jag gissar på att ni har listat ut svaret nu... Självklart är det gogglebrännan jag talar om! Förra året lyckades jag bäst av alla i min umgängeskrets, frågan är bara hur det går i år. Det återstår att se!
Jag funderar fram och tillbaka på om jag ska åka ner till Hedemora och min farbror samt hans fru, på lovet. Jag ska försöka ta en dag i taget och känna efter om ett par dagar. Vädret bådar åtminstone gott, och då förra året var ett superår vad gäller vinterlovens väder, så hoppas jag på en favorit i repris!
Imorgon, lördag, har vi Åre Cup-tävling i Högis, och som vanligt så har vi lite folk. Dock är vi otroligt lojala, så alla kommer förhoppningsvis att hjälpa till, fram till dess att allting som ska plockas bort är borttaget. Jag hoppas verkligen att någon mer än jag kommer att ställa upp i min klass, vilket det inte var förra helgen i Almåsa. Det är konstigt det där, och jag tror att jag har tagit upp det förut. Att man aldrig blir nöjd! Jag har det så otroligt, fantastiskt, underbart bra! Ändå klagar jag, och det oroar mig. Att jag kom in på det beror på att jag när jag var liten, ville att så få som möjligt skulle ställa upp i min klass på tävlingarna, "för att jag skulle få en medalj". Nu har jag fått som jag ville, jippie! ... Eller inte. Jaja, jag är otroligt tacksam för att ens över huvud taget få vara med och tävla. Med så otroligt fina möjligheter till bra backar samt bra utrustning, så nära så borde det vara fler än en aktiv tävlingsåkare inom den alpina sektionen. Jag funderar seriöst på att starta ett slags skidlek för att få upp ögonen på barnen, och visa hur roligt det kan vara med skidor. Jag ska planera mer, men förhoppningsvis ska det fungera, med uppbackning från lilla klubben, samt vänner.
Förresten så har jag nytt rekord i att bada tidigt på året, eftersom jag igår bestämde mig för ett dopp i Storsjön. Jag kanske bör tillägga att jag hade ett bälte runt midjan, som satt i ett rep, och som i sin tur ledde till en farbror. Det var fantastiskt roligt, och någonting som alla borde få chansen att prova på, dels för att det var just så roligt, dels för att chansen att överleva vid ett ifall ökar med 150 %. Jag hade väntat mig en chock efter att jag hade plumsat i, men icke - det var inte alls så kallt som jag trodde att det skulle vara! Att jag var först av eleverna att göra det, är jag också ganska nöjd över.
Nu är det dags att röra på mig och dra vidare igen ut till det helt underbara vädret. Utan moln på den klarblåa himlen, vindstilla och endast ett par grader under nollstrecket kan det knappt bli bättre!
Skoldagarna har gått på ett kick, och jag har bl.a klarat av ännu en del av det nationella provet i svenska. Igår på mitt utvecklingssamtal fick jag veta resultatet - ojojoj! Maxpoäng på läsförståelsen OCH uppsatsen, så jag är otroligt nöjd. Dock har jag fortfarande IG i ryska, vilket är mindre bra. Skämt åsido, det såg riktigt bra ut, och det som jag kanske är mest nöjd med är idrott, där min lärare beskrev mig som en av de få solstrålarna som finns.
Jag tittar ut genom fönstret och tänker på den kommande veckan. Den vecka som så många länge har gått och väntat på är nu här - sportlovsveckan! Den vecka som ska inleda det mycket hårda arbetet till att nå målet med skidsäsongen. Det som är varje skidåkares årliga dröm, och som man absolut inte får fuska sig till. Jag gissar på att ni har listat ut svaret nu... Självklart är det gogglebrännan jag talar om! Förra året lyckades jag bäst av alla i min umgängeskrets, frågan är bara hur det går i år. Det återstår att se!
Jag funderar fram och tillbaka på om jag ska åka ner till Hedemora och min farbror samt hans fru, på lovet. Jag ska försöka ta en dag i taget och känna efter om ett par dagar. Vädret bådar åtminstone gott, och då förra året var ett superår vad gäller vinterlovens väder, så hoppas jag på en favorit i repris!
Imorgon, lördag, har vi Åre Cup-tävling i Högis, och som vanligt så har vi lite folk. Dock är vi otroligt lojala, så alla kommer förhoppningsvis att hjälpa till, fram till dess att allting som ska plockas bort är borttaget. Jag hoppas verkligen att någon mer än jag kommer att ställa upp i min klass, vilket det inte var förra helgen i Almåsa. Det är konstigt det där, och jag tror att jag har tagit upp det förut. Att man aldrig blir nöjd! Jag har det så otroligt, fantastiskt, underbart bra! Ändå klagar jag, och det oroar mig. Att jag kom in på det beror på att jag när jag var liten, ville att så få som möjligt skulle ställa upp i min klass på tävlingarna, "för att jag skulle få en medalj". Nu har jag fått som jag ville, jippie! ... Eller inte. Jaja, jag är otroligt tacksam för att ens över huvud taget få vara med och tävla. Med så otroligt fina möjligheter till bra backar samt bra utrustning, så nära så borde det vara fler än en aktiv tävlingsåkare inom den alpina sektionen. Jag funderar seriöst på att starta ett slags skidlek för att få upp ögonen på barnen, och visa hur roligt det kan vara med skidor. Jag ska planera mer, men förhoppningsvis ska det fungera, med uppbackning från lilla klubben, samt vänner.
Förresten så har jag nytt rekord i att bada tidigt på året, eftersom jag igår bestämde mig för ett dopp i Storsjön. Jag kanske bör tillägga att jag hade ett bälte runt midjan, som satt i ett rep, och som i sin tur ledde till en farbror. Det var fantastiskt roligt, och någonting som alla borde få chansen att prova på, dels för att det var just så roligt, dels för att chansen att överleva vid ett ifall ökar med 150 %. Jag hade väntat mig en chock efter att jag hade plumsat i, men icke - det var inte alls så kallt som jag trodde att det skulle vara! Att jag var först av eleverna att göra det, är jag också ganska nöjd över.
Nu är det dags att röra på mig och dra vidare igen ut till det helt underbara vädret. Utan moln på den klarblåa himlen, vindstilla och endast ett par grader under nollstrecket kan det knappt bli bättre!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)